torsdag 14 oktober 2010

Människor..

Ibland kan jag inte fatta hur vissa är funtade.

Det är ju så man kan bli mörkrädd ibland.

Det skrämmande i kråksången är att oftast finns barn med i bilden å dessa små liv växer upp å blir små minikopior av sina föräldrar.


Eftersom jag är med i olika idrottsklubbar så märker man tyvärr ganska snabbt de som ser att klubbarna är ett bra ställe att "förvara" sina barn under nån timme. Är det så att man sen ska ha någon slags event å skulle ev behöva hjälp är det inte bara 4åringar som hör dåligt om man säger så.


Som förälder till tre tösar så visste jag ju innan vi bestämde oss överhuvud taget att skaffa barn att de måste komma i första hand å att man måste ta sig tid för dem å ställa upp.

Det är så liten tid de är små å vill att man ska vara med.

För tiden när de inte vill att man ska hänga med, att det är pinsamt kommer nog snabbare än vad man önskar.

Samma sak att man ställer upp för varandra så har jag iallafall blivit uppfostrad, hjälper jag till eller ställer upp ett eller annat vis så hoppas jag att den hjälpen kommer tillbaka i nån form.


Men detta är ju vad jag tycker och som vi prioriterar jag accepterar familjer som gör annorlunda men jag tycker det är lustigt.



((Ett stort grattis till C o E))


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar